slut, på riktigt den här gången
Nu slutar jag med det här. Uppdateringarna sker alltmer sällan, och jag vill faktiskt inte ha en blogg längre. Knappa två år höll det, och nu är det slut.
Jag är ingen skrivare, hur mycket jag än önskar att det var så. Och det jag känner för att berätta, berättar jag ju ändå för Er, mina kära vänner. För några läsare utanför bekantskapskretsen har jag nog knappast.
Jag kommer naturligtvis fortsätta att läsa bloggar, men mitt eget skrivande sätts det nu punkt för.
the tease
Det är inte alltid så lätt att få till yttranden på ett bra sätt. Har ett strålande exempel från nattens samtal:
Vi satt och pratade lite om prydhet / att "släppa till" osv, och samtalspartnern säger Men det är ju ingenting man tänker på, man bara gör det, ungefär som att ta bort ett plåster
Varpå jag svarar Du menar att det gör ont och går över fort...?
Det blev inte riktigt den fina analogin han hade tänkt sig, men jag skrattade ganska gott och länge åt det!
she's got it!
Efter lång beslutsångest och mycket vånda bestämde jag mig för att tacka ja till lägenheten, och detta gav snabbt resultat. Jag fick den! I januari flyttar jag till Kortedala alltså.
Nytt år, ny bostad, nya möjligheter, till viss del nytt liv. Spännande!
Godnatt!
sway
Idag har jag varit och tittat på lägenheten. Hade ångest innan, men den släppte. Det var en mysig liten etta, fint område och som bonus en riktigt trevlig person som visade mig den. Så nu ska jag bara bestämma mig, och ni som känner mig vet vilka problem beslutsfattande skapar i min värld.
Är det värt det? Efter maj vet jag inte vad jag ska göra och därmed inte heller vart jag ska ta vägen. Är det då smart att flytta den 1 januari? När jag pratar med vänner, både gamla och nya, så får de det att låta så enkelt. De undrar vad problemet är, liksom. Och visst kan jag inte annat än hålla med dem, men samtidigt funkar jag fortfarande som jag gör vilket per automatik föder problem.
Ska den dåliga ekonomin eller den dåliga självkänslan få avgöra det här?
Eller kommer jag finna ett sätt att komma runt dem båda?
can i sleep on your shoulder?
Jag ska på visning av en lägenhet imorgon. Det är såklart jättekul, med tanke på hur bostadsmarknaden ser ut. Samtidigt kan jag som vanligt inte låta bli att tänka mina konsekvenstankar. Jag grubblar och vrider och vänder på allt och får mest bara ont i magen. Om man läser sista meningarna i föregående inlägg är det ju rätt tydligt att jag vill tillbaka till Göteborg. Och visst är det så, men det är allt det där andra. Mest ekonomi och oundviklig ensamhet.
I skrivande stund försöker jag dock att inte bry mig så mycket. Jag kan ju inte börja vela alltför mycket innan jag ens har sett lägenheten. Det kan ju hända att den är skitsunkig eller att området verkar helt obeboligt, och då är det ju inte så mycket att fundera på. Så nu ska jag nog helt enkelt bara gå och lägga mig och sova.
söndag 12/10, 2008
Har varit i Göteborg hela dagen med storasyster. Vi har tokfikat i Haga, med både hagabulle och chokladboll. Vi har även varit spaiga på Hagabadet. Jag har idag blivit masserad över hela kroppen och det var så skönt. Vi har även ätit massa massa mat på Bamboo och blivit riktigt mätta.
Så nu är det en trött men sjukt nöjd Maja som sitter här och knapprar på tangentbordet.
När jag och systern promenerade längs vattnet vid hamnen så var det som att de vår- och sommarmånaderna kom tillbaka till mig. Mina cykelturer till Järntorget från Gamlestan, raka spåret, endast 20 minuter! Ölen på Bishop's Arms, pratstunderna vid kajen, mitt liv i Göteborg, min tillvaro med nån annan. Det var då. Nu är det nu, och jag trivs inte lika bra. Jag måste tillbaka till Göteborg och finna känslan av ett eget guldliv igen.
the scientist
Det händer ju saker hela tiden, jag reagerar på företeelser men känner inget behov av att skriva om det. Jag skriver inte ens vanlig dagbok längre.
En sak som jag dock funderat på är att börja skriva fiktivt. Alltså typ noveller eller liknande. Gud vad pretto det låter, men det kunde vara kul att prova och se vad det blir av det. Vi får se.
Och när jag ändå skriver här så kan jag ju haspla ur mig en liten uppdatering om mitt slätstrukna liv:
- Jag bor hemma igen, ingen större nyhet, men så är det. Vill flytta tillbaka till Göteborg, måste bara hitta ett bo.
- Jobbet går bra! Det nya alltså. Det gamla går ju alltid bra. Jag stormtrivs på barnmottagningen på SÄS och saknar mitt lilla rum när jag inte är där.
- För att tala klarspråk och inte flumma som i tidigare inlägg: Jag är singel. Jag var väl visserligen aldrig helt och fullt upptagen, men det fanns nån ett tag men nu är det inte så längre. Punkt.
Sådär. Det var faktiskt rätt trevligt att skriva när jag väl kom mig för att börja. Så vi ses nog igen.
slutet har just börjat mellan dig och mig
Håkan på Liseberg igår. Visst, man är inte 15 längre, men när Känn ingen sorg för mig Göteborg drog igång var ändå leendet och lyckokänslan där. Fint. Gänget var åter samlat och glädjen var stor. Det luktade tonårsfylla i folkhavet, lukten av alkohol fast sötare.
Håkan rev även av Kärlek är ett brev skickat tusen gånger och då var tårarna faktiskt på väg, men nej, så fick det inte bli. Jag grejar ju det här.
unchained melody (det måste vara U2's cover)
En deltagare som är otroligt lik, en som sjöng Unchained melody, With or without you spelades när en deltagare åkte ut och så kanske lite den biten att programmet i sig går ut på att ge tråkiga besked.
Jag får inte kasta mig på telefonen och ringa, hur gärna jag än vill. Jag får verkligen inte det.
Jag har väldigt svårt att acceptera att det här är så mycket svårare än jag trodde att det skulle bli.
Jag sa inte hejdå för att jag ville, utan för att jag kände att jag var tvungen.
Och nu är det höst och jag måste tydligen bli vuxen på riktigt.
mp3-leken
1. How are you feeling today?
Answering Bell - Ryan Adams (kan låten för dåligt för att uttala mig...)
2. Will you get far in life?
Get me off - Basement Jaxx (...)
3. How do your friends see you?
Still June - Maia Hirasawa (ja det kanske stämmer, alla andra har väldigt mycket för sig och grejsar hit och dit, men Maja består liksom)
4. What is your life's theme song?
Le toi du moi - Carla Bruni (nej, jag vet knappt vad det här är för låt!)
5. What was high school like?
Visa mej - Jakob Hellman (delvis! man lärde sig mycket och jag ville gärna att nån skulle visa hur jag skulle bete mig)
6. How can you get ahead in life?
Everytime we touch - Cascade (NEJ)
7. What is tomorrow going to be like?
Stable song - Death cab for cutie (nja)
8. What is the best thing about your friends?
Jag var bara inte gjord för dessa dar - Håkan Hellström (javisst, hur fel allt känns har vi alltid varandra)
9. What song best describes you?
You and me and the moon - The Magnetic Fields (nej)
10. What song will play at your funeral?
Functions - Tiger Lou (det hoppas jag inte, för jag har ingen som helst relation till den låten, men bra är den)
11. How does the world see you?
November - Laleh (nej, jag är knappast nån som "is still green in november")
12. Will you have a happy life?
Vila vid denna källa - Fred Åkerström (ja det vore kul om det stämde, då får jag ha ständig picknick!)
13. What do your friends really think of you?
Lovesång - Lars Winnerbäck (jag hoppas det!)
14. What song describes the person you're attracted to?
Couldn't care less - The Cardigans (oj. jag hoppas och tror inte att det stämmer)
15. What message would you like to tell to the next generation?
Feel like myself - Brendan Benson (jaa, kanske det.)
16. What's some good advice for me?
Poor misguided fool - Starsailor (HAHAHHAHAHHAHAHAHA, klockren!!!)
we rule the school
Imorse när jag tvingade i mig en macka till frukost strax före halv sju slöbläddrade jag igenom Lärarförbundets tidning som låg på soffan. Där var en notis om någon som ville ändra på att killar i genomsnitt presterar sämre i skolan än vad tjejer gör. Alltså, ja. Det beror ju på. Det beror på hur människan menar.
Jag kan helt och fullt stödja människan om han menar att han vill sudda ut de traditionella könsrollerna som består i att tjejer förväntas sitta tysta och vara duktiga och att killar tillåts vara mer livliga och mindre studieinriktade. Men om det istället är så att människan vill göra något som gjorts genom alla tider; att män hjälper andra män för att de är just män, då får han fan inget stöd från mig. Om det skulle vara så att han inte kan acceptera denna skillnad just för att det är killarna som är i underläge. Jag kan mycket väl tänka mig att den skillnad som ses i prestation mellan tjejer och killar i grundskolan är något som kan jämföras med könsskillnaden i fysisk styrka. Varför inte, liksom? Och det stör mig lite att det genast ska bli fokus på "de stackars killarna" som för första gången är i underläge istället för att premiera de asgrymma tjejerna och passa på att peka på att det finns en fantastisk tillgång i dem som borde utnyttjas av samhället så att vi nån jävla gång kan få känna på lite jämställdhet.
Jag blir glad när jag reagerar på sånthär.
en favorit från 1998
I get knocked down, but I get up again
You're never gonna keep me down
I get knocked down, but I get up again
You're never gonna keep me down
- Härliga rader att höra en morgon sådär vid sjusnåret när man sitter på bussen på väg till jobbet och funderar på om all skit som snurrat i skallen det senaste faktiskt är på väg att ge med sig.
kärlek är ett brev skickat tusen gånger
Det spelar liksom ingen roll att det finns sjuttiofemtusen låtar som stämmer in bra och därmed bekräftar att det är såhär livet är ibland, för det gör det inte lättare. Inte alls.
Men jag tar mig igenom det här också. Jag har själv försatt mig i detta trassel och ska också själv reda ut det.
Det ger sig, det går över och jag ska ta mig vidare!
nya jobbet
Har idag fixat nyckel och passerkort hos väktaren, och jag hade gett mig fan på att ge igen för att mitt foto på passerkortet under utbildningen var gräsligt, men jag ser återigen ut som rikstönt nummer ett. Har även haft nån slags löneförhandling där jag för en gångs skull kunde stå på mig. Lönen är ju visserligen inte tipptopp men jag kunde iallafall hävda mig lite, något som jag alltid haft väldigt svårt för oberoende av situation.
Jag är nu trött trött trött och undrar hur det ska gå när patienterna börjar rulla in... Vem vet, jag kanske äntligen kommer lära mig att sova på kollektivtrafikens fordon?
you deserve much better than me
När jag tänker på det här riktigt länge (ni ser, bara det här är ju ett bevis på att det rör sig alldeles för mycket i mitt huvud) så kommer en annan fundering; om jag aldrig kommer kunna låta nånting vara, kommer jag då nånsin kunna bli lycklig? Nu ältar jag ju allt som sker, vilket gör att även minsta grej kan bli till ett stort bekymmer. Det tar energi, vill jag lova. Mycket energi.
Man kan också tänka sig att jag funderar såhär just nu eftersom nånting just har avslutats, för andra gången.
Nu är allt sagt och gjort.
